Make-to-Order betraktas som en operation av dragtyp eftersom händelsen som initierar produktionsaktiviteten - kundordern - börjar med orderuppfyllelse och arbetar bakåt genom produktionssekvensen för att komma fram till en plan eller ett schema. Det vill säga produktionen ”dras” av efterfrågan. Däremot är make-to-stock (MTS) en push-typ operation.
Make-to-Order-planering blir allt vanligare eftersom den är kompatibel med marknadstrenden med ”massanpassning”, vilket innebär små parti- eller partistorlekar tillverkade med massproduktionseffektivitet. Som en pulloperation innehåller make-to-order anpassade funktioner i produktionskörningen. Make-to-Order hjälper också till att minimera överskottslager, vilket ofta resulterar i avfall. Som sådan är make-to-order ofta en del av Lean Manufacturing och just-in- time (JIT) schemaläggning.
En stor utmaning med make-to-order planering är att minimera ledtiden trots att produktionscykeln påbörjas först efter att ordern har mottagits. Detta innebär att make-to-order är mer mottaglig för produkter med relativt korta produktionscykler. För att minska ledtiden kan tillverkare använda en metod för tillverkning till lager för mellanproduktkomponenter som kräver en betydande egen ledtid så att processsteg med sådana mellankomponenter kan påbörjas snabbare efter att en beställning har mottagits. Detta är konceptet bakom behovsstyrd materialkravsplanering (DDMRP).
