Livet på Siemens

Möt framtidensingenjörer

Fyra lovande ingenjörer diskuterar framtidens tillverkning


Varje år i september träffas några av de smartaste unga talangerna inom teknik och mekatronik i Berlin. De kommer från olika delar av Europa och världen för att påbörja ett tre och ett halvt år långt program som ger en rivstart av deras karriärer i två nyskapande branscher.



Européerna i Siemens-programmet har två vägar att gå: Elektrisk/elektronisk teknik och mekatronik, som består av en mix av både praktisk och akademisk utbildning, är baserat i Berlin och erbjuder även placering i Storbritannien. Det elektrisk/elektroniska tekniska spåret förbereder studenter för en yrkesbana inom energiöverföring och kraftdistribution, installation och underhåll av komplexa produktionslinjer och infrastrukturprojekt, medan mekatronik är mer inriktat på industriautomation, installation, drift och underhåll.

 

Det är ett gediget program. Många studenter börjar med en intensivkurs i tyska innan de går vidare till praktisk utbildning och teori. Att få syssla med att designa, bygga och programmera är något som uppskattas av många studenter. På köpet får man även bo i en av Europas mest dynamiska städer. New York är kanske förknippat med "staden som aldrig sover", men det är nog ändå Berlin som tar priset i det avseendet, med ett nattliv som gäller 24/7 i en stad som är känd för sin sköna tolerans och fester som varar över en hel helg. Efter avslutat program återvänder de flesta av studenterna till sina hemländer för att börja arbeta på Siemens – för driftarbete med lärande i mentorskap och ofta en hel del resor.


Så hur är det då i verkligheten att gå på programmet? Och hur ser framtiden ut för studenterna? Vi pratade med några i avgångsklasserna från 2016, 2017 och 2020 om allt från kulturkrockar och grön energi till att DJ:a på helgen.    
 green energy and DJing at the weekends

 

En teknisk serviceingenjör ger teknisk support till verksamhetens kunder. Det innebär ofta platsbesök för att lösa tekniska problem med produkter, kontrollera om något behöver repareras eller bytas ut och att säkerställa att tjänsterna fungerar smidigt för kunderna.



Har du alltid varit intresserad av elektronik?    


Ja, jag var ett nyfiket barn som ville öppna saker för att se vad som fanns på insidan och hur det fungerade. Mina morbröder lärde mig att bygga en dator från grunden. Mina kompisar köpte nya datorer, men jag fixade det på egen hand, när jag var 11 eller tolv år. Min pappa insåg snart att "Ja, men pojken är nog intresserad av det här."



Du har precis avslutat programmet; vad gör du nu då?

 


Nu jobbar jag som tekniker i Milano. Jag betraktar, studerar och lyssnar på vad mina chefer gör. Några av mina kollegor har 40 års erfarenhet. Jag är ännu inte riktigt redo att göra något på egen hand, även om jag verkligen vill det – och att göra det lika bra som de.


Får du resa i jobbet?    


Jag reser ofta till Rom, Frankfurt och Grekland, Spanien och Cypern – det älskar jag. Att bara sitta på en plats hela dagen är inte något jag gillar. Jag vill alltid vara på språng och träffa nya människor.



Vad har du för mål?

 


Jag vill få mer erfarenhet som tekniker och om tio år ha fått någon form av chefsposition. Jag vill ha en högre befattning. Här har ju många betydelsefulla människor börjat, på golvet som tekniker.



Gillade du att bo i Berlin som ingick i programmet?



Jag älskade det. Det är en stad där det omöjliga inträffar – det är som en magisk plats. Att bo i Berlin förändrade mitt sätt att tänka. Jag tyckte om att utforska alla historiska platser och konserter och eftersom jag även är DJ älskade jag att gå ut på klubbar. Det är technomusikens stad.



Fick du vänner?    

 


Ja, några av mina bästa vänner fick jag här. Men alla bor nu i Madrid, och jag saknar dem väldigt mycket. Jag reste och åkte överallt med dem – över hela Tyskland och Europa. De lärde mig också spanska.



Vilket område inom teknik tycker du är mest spännande just nu?    


Automation, för i framtiden kommer vi att göra mindre och tekniken göra mer. Det är fantastiskt att vi snart åker runt i bilar utan att köra dem. Det finns risker, men det är risker vi måste ta. Om alla är rädda kommer vi inte att kunna uppnå automationens fulla potential.

 


Har du alltid velat bli ingenjör?    

När jag var liten ville jag bli pilot och resa över hela världen. Men jag har alltid varit bra på matte och fysik och att snabbt lösa problem. Jag kommer från den typen av bakgrund – min far var mekanisk ingenjör och min mor mattelärare. Jag gillar att förstå och förklara svåra saker, så därför vill jag kombinera undervisning med teknik. Jag vill bli en riktigt bra ingenjör – och bli en ledar    


Vad var det med programmet som lockade dig?    


Över 70 procent av programmet är praktiskt inriktat – det är en av de saker som lockade mig. På universitetet var det svårt att tillämpa vad vi lärde i verkligheten eftersom maskinerna i våra laboratorier var så gamla – vissa 40 eller 50 år gamla.    


Vilket område inom teknik tycker du är det mest spännande?

Förnybar energi: Världens ledare måste på allvar tänka på att ändra våra energikällor från bränsle till förnybara, som sol- och vindkraft. Tyskland är ledande på det här området.


Hur är de andra deltagarna i programmet?    

Det är så internationellt. Det finns personer från Algeriet, Sydafrika, Island, Nederländerna, Spanien, Italien, Turkiet ... jag har träffat så många människor från olika länder, så man lär sig en hel del om nya kulturer.    


Vad tycker du om att göra när du inte studerar?


Jag går på promenader, går på gym, simmar, spelar squash, ser på film och läser om teknik. Jag har också åkt runt med personer från programmet. Vi har bergsklättrat, utforskat parker i Berlin och tagit en båttur på en flod.    

 

Mjukvaruingenjörer konstruerar och bygger grunderna till alla datorsystem och programmerar alla små detaljer som gör att operativsystem fungerar smidigt.

 


Du utexaminerades från programmet förra året. Vad har du gjort sedan dess?    

För tillfället bor jag i Graz. Jag jobbar som mjukvaruingenjör, så jag arbetar med programmeringsuppdrag, sätter ihop delar och testar dem i simulator. Jag har inte varit ute på anläggningar än men driftsättning och underhåll av projekt kommer att vara en stor del av vad jag gör. Ett av mina nya projekt är att bygga en spårlinje på en flygplats i Moskva.    

Har du alltid varit intresserad av teknik och mekatronik?


Ja, jag gillar att kavla upp ärmarna och ta reda på hur saker och ting fungerar. Jag har aldrig tänkt att jag inte kunde bli ingenjör. Jag gick på en flickskola där vi uppmuntrades att göra vad vi ville, så jag har aldrig tänkt att det här var en bransch som var mer lämplig för ett visst kön.    


Varför sökte du till européerna i Siemens program?    


Det täcker många av de saker jag är intresserad av – mekatronik, då naturligtvis, men även det att få vara utomlands och lära sig ett nytt språk.    


Vad lärde du dig där?    


Vi fick lära oss teori, delta i workshoppar och därefter tillämpa allt vi lärt oss i praktiken på fabriken.  Vi jobbade också med projekt – vår årskull designade, byggde och programmerade en enorm jätte till kaffemaskin. Den var gigantisk! Den blev snart ett stående skämt och folk sa: "Aha, det är de där européerna som gjort den där kaffemaskinen."    


Kände du att ni gjorde stora framsteg under de tre och ett halvt åren?    


Ja, varje år tog vi nya steg för att bli mer självständiga. Vi började med  grunderna i metallbearbetning och ledningar, för att sedan gå vidare till att konstruera delarna till en kompressionsmaskin och därefter hela grejen, dra ledningar och bygga den. Under det tredje året började vi programmera 

  

Fick du några nya vänner när du var där?    


Ja, vi bodde alla i lägenheter i samma hus i Berlin, så du kan ju bara föreställa dig hur socialt det var. Jag träffade min pojkvän där, och det är därför som jag hamnade här i Österrike. Jag har ganska många goda vänner som jag fortfarande håller kontakt med.    


Vilket är ett av dina mål just nu?    


Jag vill gärna ta mig upp till en högre nivå när det gäller programmering. Jag är van vid nivån vi använder för ledningar inom gruvdrift, men det jag vill satsa på är mycket mer specifikt. Det är processkontroll, så det måste vara exakt rätt, annars kan man inte sälja bilen om lacken har fel färg. Den sortens saker. Sådana system kräver mycket mer arbete att programmera, så jag ser fram emot att lära mig det.    

 


Hur känns programmet så långt?

Jag älskar det. Jag trodde det skulle vara svårt att lära sig tyska men allt faller på plats.    


I programmet ingår arbete i branschen på hemmaplan: hur ser energi- och tekniklandskapet ut i Sydafrika?    

Landet behöver fler unga som utbildar sig till ingenjörer, eftersom det för närvarande inte finns tillräckligt många. Det finns också stora problem med strömavbrott, så energiteknik, energislag och system bidrar till förnybar energi som skapar produkter och tjänster för landet.


Vad hoppas du få ut av programmet? Och vad hoppas du få göra efteråt?

Jag tror att jag kommer att få lära mig lagarbete, hur man behandlar alla lika, hur man tillämpar olika saker, mekaniskt, fysiskt och emotionellt. Jag vill jobba med projekt inom lantbruk, vatten och energi men till dess kommer jag att studera vad andra ingenjörer gör och uppnår på de områdena. Jag har ännu inte bestämt mig för vad jag vill specialisera mig inom.    


Tycker du att det är viktigt att företag har folk från hela världen som jobbar hos dem?

Ja, för när vi gör något tillsammans lär vi oss mer – oavsett om det gäller ett nytt språk eller olika kulturer. Vi blir starkare när vi för människor från olika världar samman.


Hur var det för dig hemma?    

Jag växte upp i ett township som var ökänt för negativa saker. Och det finns en hel del tonårsgraviditeter i Sydafrika, så mina föräldrar såg till att jag var fokuserad genom att hjälpa mig sätta upp mål. För på den tiden ville jag gärna vara med andra tonåringar eftersom det verkade coolt.


Vad gillar du att göra när du inte studerar?    

Spökboll, studsmatteträning, träna på gym och att skejta. Hemma jobbade jag även på en kampanj för fler skolbibliotek. Vi samlade in pengar och fick organisationer, som till exempel utbildningsdepartementet, att skänka pengar, så att varje skola kunde ha sitt eget bibliotek och en bibliotekarie.    


Har du några råd till andra som ska börja på programmet?    

Bara att vara sig själv, men att även lyssna på andra. Ta risker och lyssna på råd från olika platser. Jag tycker vi pratar för mycket, vi behöver lyssna mer.